Subantarktiska öarna och Nya Zeeland

Väl ute på havet blir det obligatorisk säkerhetsgenomgång i räddningsbåtarna, som på alla expeditionsfartyg. Har vi tur med vädret så blir det förlig vind och strålande solsken där vi kan börja lära oss känna igen alla havsfåglar som följer fartyget på vår färd söderut längs den vackra gröna, bergiga kusten. Vi bekantar oss med de första albatrosserna som White-capped Mollymawk och Salvins Mollymawk, förutom de stora svartvingade nordliga kungsalbatrosserna, som längre ned ersätts av de betydligt vanligare silvervingade sydliga kungsalbatrosserna. Men här ses även flockar med Sooty Shearwater, eller grålira- en av världens mest allmänna havsfåglar. Kapduvor, Whit-chinned- och Westland Petrel finns även men är fåtaliga.

Runt branterna spanar vi även efter Buller´s Mollymawk (vilken häckar på just dessa öar) bland de betydligt vanligare Salvins- och White-Capped Mollymawk. Andra fåglar här är nordlig jättestormfågel, Antarktisk tärna och stora Antarktislabbar när vi kryssar fram längs de höga dramatiska klippväggarna, vikarna och in i grottor. Det är ett imponerande landskap och spännande turer med höga vågor mellan klippväggarna. Öarna har fått sitt namn ”Snarorna” för att de ansågs förrädiska att komma nära med fartyg. Efter lunch ombord fortsätter färden söderut över havet. Här kan vi fotografera och spana efter delfiner, val och nya havsfåglar som Fairy- och Broad-billed Prion, Mottled- och White-chinned Petrel. Efter middagen blir det sen artgenomgång och diskussioner med fartygets guider, och Andres i biblioteket. Här finns även bar, annars finns te- eller kaffemaskin och kakor stående framme hela tiden som man kan ta närhelst man önskar det.

Guiderna och Anders tar med oss övriga på en vandring på spångad stig genom skogen av vindpinade rata-träd, upp över öns hedar till klipporna på den andra sidan ön. Här formligen vadar man fram genom ängar med jätteväxterna Bulbinella rossi och Anistome som lite liknar vår kvanne i växtsättet. (Den som hellre vill få en rejäl långvandring kan följa med på en ospångad, lite tuffare långvandring över heden och runt kusten tillbaka till utgångspunkten, se föregående ruta.) På turen över heden ser vi sydliga kungsalbatrosser på bo eller fjolårsungar som provar vingarna. Här letar vi även enstaka par av Banded Dotterel, av underarten Auckland Island, samt marklevande Red-crowned Parakeet. När vi kommer fram blir de stora växterna bitvis helt marktäckande. I de höga branterna mot havet häckar den ö-endemiska, vitstrupiga Auckland Island Shag, samt enstaka par med skönheten ljusmantlad sotalbatross.

Vi tar oss tillbaka till den stora sandstranden över heden och genom paraplyskogen. Här uppe ser vi de häckande albatrosserna som ligger utspridda på heden, fartyget i viken och små svartvita Tomtits, av rasen på Auckland Island i snåren. Vi tar oss bort till sandkullarna och höggräsängen på andra sidan viken. Lite överallt ser vi orädda nyazeeland-piplärkor, av Auckland Islandrasen. Över kullarna kommer gulögda pingviner och vi letar efter nyazeelandfalk vilka brukar häcka här och det finns god chans att få se både hane och hona i torra träd (eller dykande förbi nära deltagarna som på rekognoseringsresan). God chans till fina obsar på en annars svårsedd fågel. Den jagar mer som en hök och har ovanligt rundade vingar för att vara falk. Vid en liten damm går vi på bredd för att hitta den lilla Auckland Island Snipe. Den flyger dåligt och kilar hellre omkring i gräset mellan benen på besökare. Här, eller i kelptången på stranden finns även chans att få se Auckland Island flightless Teal, med små rudimentära vingar men kraftiga ben. Båda de sista arterna var tills nyligen hotade, men har börjat komma tillbaka sedan man utrotat råttorna.

På sandstranden ligger stora sjölejonhannar utspridda och enstaka ljusare små honor. Det är den mest fåtaliga av världens sjölejonarter. Emellanåt utbryter strider och kraftmätningar. Nordliga jättestormfåglar och Antarktislabbar patrullerar stränderna. Sen är det är dags att åka ut till vårt moderskepp, om vädret tillåter tar vi en liten zodiakkryssning längs strandens vulkaniska basaltklippor för att se på dess former och grottor. Här är tjockt med grov gulgrön kelptång, där den oflygga anden ibland håller till. Om tid ges fortsätter vi sen ned mot de större öarna i Auckland Islandgruppen. Efter middagen kan det bli ytterligare en zodiaktur, längs höga klippväggar och stenblock i en vik, för att leta efter häckande klipphopparpingvin. Dessa håller på att bli fåtaliga här, okänt varför. Mitt emot i viken finns även en rund vattenfyllt kraterhål, där båtarna kan ta sig in genom en tunnel. En spännande miljö där förvridna träd hänger ned med långa mossklädda rötter. Genomgång av dagens upplevelser och välförtjänt vila.

Arter vi kan träffa på är Gibsons vandringsalbatross, sydlig kungsalbatross, ljusmantlad sotalbatross, svartbrynt- och Campbellalbatross, Salvin´s och Grey-headed Albatross, nordlig och sydlig jättestormfågel, Sooty- och Little Shearwater. Men även klurigare arter som prioner, Fairy-, Broadbilled- och Antarctic Prion. Soft-plumaged-, Mottled-, White-headed-, Cape-, och White-chinned Petrel, alla kan de ses här bara vi har tur och rätt väder. Dessutom brukar även Common Diving-Petrel och Grey-backed- samt White-bellied Storm-Petrel komma springande och kastande över havsytan. Trerätters lunch och middag, så ingen lär gå hungrig till sängs. Beroende på vindar och vågor, väntas vi nå fram till den Australiska ön Macquarie Island på 54 grader syd mot kvällen. Här lägger vi ankar och kan se våra första kungspingviner och sjöelefanter på håll. Även några nya albatrosser brukar tillkomma här som enstaka Black-browed- och Campbell Mollmawk. Artgenomgång och diskussioner i baren.

På andra sidan väller det ned vitkindade pingviner som en flod till stranden (deras huvuden täcks av lustiga gula tofsar och på engelska heter de mer passande Royal Penguin). Längre upp längs en trappa ligger en jättelik koloni man kan studera på nära håll från en plattform. Här kivas det, matas ungar och putsas under ett öronbedövande oväsen, denna art är unik och häckar bara här på Macquarie ! Det är verkligen en storslagen upplevelse och man kan inte se sig mätt eller få bilder nog. Över våra huvuden patrullerar både vita sydliga, och gråmurriga nordliga jättestormfåglar, samt Antarktislabbar på sin jakt efter ägg och ungar att stjäla, man ser resultatet i form av trasiga ägg en bit utanför. De gör ideliga utfall, och då stiger sorlet av alla föräldrar som försvarar sina ungar. På stranden får vi gå nära flockarna som i stort ignorerar oss, eller kommer fram och är nyfikna.

Speciellt de stora kungspingvinerna, världens näst största brukar vilja komma fram i grupper, bara man hukar sig ned, och ropar höglutt med näbben mot skyn. Inte konstigt att öarna brukar kallas för ”the Galapagos of the Southern Ocean”. Mer närkontakt med djur och fåglar är det få platser som bjuder på – och fototillfällena är oändliga. Många deltagare sätter sig ned i sanden, och då kan det sluta med att en elefantsälunge kryper upp ovanpå benen. Varmt och skönt kanske, för här ligger de ofta i små högar för att hålla värmen. I hällekar och små vikar simmar och plaskar både kungspingvin och vitkindad pingvin på nära håll. Bakom oss tornar bergen med högt tussockgräs upp sig, men här finns även en slags silvrig mega herb med brunlila blommor utan kronblad. Till slut blir det dags att åka ut till vår båt för att äta lunch och samla krafter, men med minnen för livet och fyllda minneskort i kameran.

På eftermiddagen brukar det bli en kvällstur med zodiaker längs stranden med jättelika kungspingvinkolonier, här lär finnas minst 40 000 par! Vi kryssar fram och åter för att ta in upplevelsen. Här och var vältrar sig jättelika sjöelefanthannar, vilka kan väga upp till 3 ton och bli 6 meter. En bit bort finns lite klipphopparpingviner och den endemiska Macquarie Island Shag, öns unika form av skarv. När vi kommer tillbaka till båten kan vi se kungspingviner dyka i det klara vattnet runt om. Här finns även enstaka svartbrynade albatrosser, de första på resan. Med lite tur ser vi även de höga fenorna på späckhuggare som patrullerar utanför kolonierna. Middag och artgenomgång om en dag som brukar sätta outplånliga spår i minnet.

När vi fått bilder och sett oss mätta är det dags att följa med våra guider in på forskningsstationens restaurang och bar. Här bjuds vi på scones, te och kaffe. Det blir tillfälle att handla i en liten shop, eller sända iväg kort med deras egna frimärke på. Trevlig stämning och intressant att se hur man lever här halvårsvis utan besök utifrån. Ofta hämtas och lämnas personal av vårt fartyg. På stationen forskas det om djurlivet och seismisk aktivitet, den långsmala höga ön är vulkanisk och ett resultat av kollisioner mellan kontinentalplattorna. Till slut måste vi ta farväl av ön och alla rara små ”weaners”. Till slut måste sjöelfantungarna ta sig förbi späckhuggarna som patrullerar utanför, innan de kommer ut i havet. Återfärd till båten och de dagliga rengöringen av stövlar och kläder. Lunch och sen bär det av mot nordost igen. Spaning från däck och middag på kvällen.

På vår väg upp går vi genom en stor gles koloni med sydliga kungsalbatrosser, vilka är i det närmaste helt likgiltiga inför oss bara vi håller oss på 5-6 meters håll där de ligger på sina bon. Jättarna kommer även seglande lågt över bergssidorna. Som inte det vore nog, badar stora partier i blommor av 3-4 sorters jättelika mega herbs – en nästan obeskrivligt färgrik blandning. Eller som den engelske botanisten Sir Joseph Hooker beskrev det ”Flora display second to none outside the tropics”. Men något få botaniskt intresserade fått uppleva. Här önskar vi alla strålande solsken som på bilderna från vår rekognoseringsresa. Här kan vi få resans bästa chanser att fotografera flygande albatrosser, eller få närbilder på cermonier vid bon. Till slut måste vi tyvärr ta oss ned för att äta en sen lunch ombord…

Om vädret är lugnt planeras en färd med zoiakerna ut genom fjorden. Här ligger sjölejon på klipporna och om vädret tillåter kan vi komma ut på havet och följa de stupande klipporna längs kusten. Det är gott om grottor och tydliga förggranna skikt i de vulkaniska branterna, man kan studera geologin fint här. I branterna häckar den lokala endemen Campbel Island Shag, ljusmantlade sotalbatrosser, och längre bort finns en jättekoloni med 10-20 000 Campbell Mollymawk, samt enstaka Grey-headed Mollymawk här och var. Hela beståndet av Campbell häckar bara här. Kanske ser vi även Wilson´s Storm Petrel komma förbi, en av väldens mest talrikaste fåglar. Om denna utfärd ej går genomföra, finns andra utflykter att välja på. Åter för middag och vila.

Tillfälle att ta det lugnt nära ett albatrossbo och studera dem väl. Inte ofta man kan få uppleva nåt liknande, det blir nästan andaktsfullt när partnern sveper förbi på sina över tre meter långa vingar, och de klapprar med näbbarna. Till slut dags att ta sig ned till fartyget för att äta lunch och sen färdas ut genom fjorden. Överallt efter vandringsleden hörs den orädda nyseeländska piplärkan, av den egna rasen på Campbell. I buskmarkerna i hamnen kan vi få höra och se Silvereye lite här och var. Sen är det dags att färdas vidare med fartyget. Om vi inte kunnat se på jättekolonin med Cambell Mollymawk i branten mot havet försöker vi ta oss närmare stranden när vi fortsätter mot norr, för att se dem idag istället.

Doften från fiskresterna får petreller och albatrosser att komma från alla håll för att komma åt åtelbitarna. Det springs, kivas och snos fiskbitar kors och tvärs. De stora albatrosserna står högst i rang, sen Mollymawkerna och sist petrellerna. En märklig och livfull show på nära håll vilken håller på en bra stund. Dags att summera alla upplevelser och minnen. På kvällen blir det avskedsmiddag med alla guiderna ombord.

På kvällen kan vi leta efter Blue Penguin, små söta dvärgpingviner som kommer in i skymningen, vilka klättrar uppför en brant stenhäll in under vegetationen till sina bon. Har man tålamod så brukar det lyckas. Men nattens höjdpunkt blir att åka ut på en kivi-spaningstur. Här på ön finns en av de största, Tokoekan, 45 cm vilken väger 2,5-3 kg. Det är en av Nya Zeelands bästa och säkraste platser att få se dem idag. Eventuellt dela vi upp oss, då de vill begränsa antalet per grupp. Man brukar bli upphämtad vid hotellet kring 22-tiden för att åka dit man sett dem senast. Vi får röda plastfilter att sätta på våra ficklampor för att inte skada deras nattsyn. Har vi tur får vi se dem kila, lunka och springa fram som vandrande rumpor med strutformat huvud som slutar med en lång, smal näbb. På nära håll syns de stora fötterna och stripiga pälsliknande fjädrarna. Med lite tur får vi se dem 2-3 gånger innan det är dags att åka hem och vila efter midnatt.

För den som gillar flora och natur är ön även unik med sin sin grova ursprungliga skog med massor av olika slags ormbunkar, epifyter och ormbunksträd. Här finns även små orkideer och lavar av olika slag. När vi kommer tillbaka till Oban blir det lunch och sen tid för egna aktiviteter. Antingen åker vi in till Bluff och Invercargill och ett hotell där, denna em-kväll, för att komma med flyget hem med Singapore Airlines — eller så stannar vi ännu en kväll på Stewart som i texten här. I så fall kan vi sen göra ett sista försök att få se dvärgpingviner komma iland i hamnen. Sen även gå en runda upp på kyrkberget intill för att leta efter kivi som ibland även visar sig i utkanten av sommarhusen här uppe. Annars kanske det är trevligt att ta en öl i baren på vårt hotell och uppleva livet i Oban…

Programmet här är en preliminär resplan, där vår exakta rutt styrs av väder och vind och tillstånd från olika nationalparksmyndigheter. Ingen resa blir den andra helt lik, det är en bit av tjusningen, när man beöker så svårtillgänglia platser som dessa öar. Vår expedition-leader ombord, beslutar tillsammans med kaptenen var och när vi gjör våra landstigningar och zodiakkryssningar. Men det finns oftast flera olika och spännande alternativ. Allt görs för att vi ska få ut det bästa av just år resa. Dessutom är flyg och datum för nedresa och hemresa t.v. preliminära, då flygbolagen ännu inte publicerar dessa.