Släktbesök i Afrika: schimpanserna tar emot

Sent ska jag glömma den morgon då vi i sällskap med en ypperlig guide vid namn Sam under flera timmar fick följa livet i en schimpansflock mitt inne i en ugandesisk bergsregnskog!

I gryningen begav vi oss iväg till den plats där vi skulle få träffa och umgås med våra nära släktingar, dvs en grupp schimpanser.  Vi lotsades på en stig genom skogen till en kulle där vi fick utsikt in i och ut över den omgivande skogen. Där slog vi oss ner. 

Plötsligt bad Sam oss att vara tysta och sitta stilla - han hade hört något... Och minsann: efter någon minut kom en lång rad schimpanser promenerande på en liten stig som passerade precis nedanför oss. Alldeles moltysta kom de traskande på alla fyra. Precis framför oss stannade de och klättrade sedan upp i olika träd, särskilt sådana som bar frukt. I flera timmar satt vi där och beskådade det intrikata sociala spel som pågick alldeles framför våra ögon. Schimpanserna var så vana vid besökare att de totalt struntade i vår närvaro och vårt fluktande.

Flocken bestod, berättade Sam, av 18 vuxna individer plus några bebisar som hängde och klängde på sina mammor. Nåväl, vissa av de "vuxna" var ungdomar och visade ideligen prov på typiska "tonårsfasoner": stök, bråk och skrän. Visst åt även de av trädens frukter, men att tjafsa med "kompisarna" verkade definitivt vara deras högsta prioritet. Både unga och gamla ägnade massor med tid åt att pilla i varandras päls och mumsa i sig de små läckerbitar de hittade där.

En av honorna i flocken hade groteskt svullen, knallröd "rumpa", varmed hon signalerade att hon var i brunst och intresserad av herrbesök. Tre av flockens vuxna hanar var ytterst attraherade av hennes signal, och inom loppet av en timme hade de alla tre kopulerat med henne. Klok strategi för honan att vara generös: hanarna hos många arter har en benägenhet att döda nyfödda ungar så att dessas mor fortare ska komma i brunst och därmed ge mördaren en chans att avla egen avkomma - men sådant våld funkar ju inte om alla hanarna kan vara pappa till "glyttarna"... 

Inget tvivel råder om att schimpanssläktet (Pan) och människosläktet (Homo) i sen tid klyvts ut från en gemensam stamform. Liksom människor äger schimpanser en förmåga till "taktisk planering" (hur ska jag göra nu för att skaffa mig en viss fördel i morgon?) och till "social planering" (vilka bekantskaper bör jag odla för maximal säkerhet i framtiden?). Det är avancerade förmågor, vilket avspeglas i att vi hominider har proportionsvis betydligt större hjärnbark (neocortex) än några andra varelser.

Jane Goodall heter den forskare som först beskrev och analyserade schimpansernas fantastiska liv i de afrikanska skogarna. Redan år 1960 startade hon sin forskning i Mahalebergen vid Tanganyikasjöns östra strand. Ytterst få böcker om vilda djur kan jämföras med Goodalls "In the Shadow of Man" (Fontana/Collins 1973). Unna dig att läsa den - den är enastående!

Av: Staffan Ulfstrand
Staffan Ulfstrand är professor i zooekologi, författare och välkänd expert på Afrikas savanner och djurliv. Staffan besökte Afrika första gången 1958 och har sedan dess gjort ett stort antal resor till östra och södra Afrika, bland annat som reseledare för Äventyrsresor. Före pensionen var Staffan professor i zooekologi, först i Lund och sedan i Uppsala. Staffan är även författare till flera böcker om djurlivet i Östafrika som ”Savannliv” och "Elefantens vita betar”, och är även känd från program i Sveriges Radio och TV.

(Schimpansfoto: Klas Rådberg)

Se alla våra resor till Uganda